margitingegerd

På bussen vaknade jag plötsligt till Mumin-introt, "vem kommer i vår ruta här? Jovisst, det mumintrollet är..." osv. Jag vet inte riktigt vad jag lagt in på min iPod... Det kändes som att jag var på väg mot ett riktigt äventyr, bort från min lilla stad, full av ingenting. Solen var jättestark och det lilla jag kunde urskilja ur kisandet var typ kor och en pappa som "rastade" sitt barn vid en vägkant där det var skugga. Annars hände det inte så mycket mer... Sen hamnade jag då i Skövde till slut där jag svor en stund över ett hopplöst system vid toaletterna: DET KOSTAR PENGAR!! Jag är inte en person som råkar gå omkring med en femma i plånkan. Så där satt jag, kissnödig till tusen, allmänt förvirrad och vilse bland alla busshållplatser. Då kom N.U.K.s ledare Birgitta och räddade mig i bil! Tack för det, underbara människa! De första jag fick träffa var Tora och Sofia som jag pratade med från Skövde till Hjo. Jag var så nervös när jag kom fram att jag kunde ha tuppat av på stället. Jag var rädd, nervös... nej, skräckslagen! Det visade sig ju senare att jag inte behövde vara nervös överhuvudtaget eftersom alla var underbart snälla och hjälpsamma!

Lördag: Sightseeing i Hjo! Jag åt Hjo-glass, eftersom allt i staden innehåller namnet på staden: ICA-Hjo, Hjo-grillen, Hjo-frisören, jaa, fatta grejen. Gick ner mot vattnet och kollade på Vättern i det fina vädret. Staden påminde mer om någon stad i Frankrike än Sverige just den här dagen. Det var otroligt mysigt. Vi övade inför konserten vi hade på kvällen och jag tror aldrig att jag varit så fokuserad i mitt liv på att lyssna in min stämma som då. Det var svårt, men tillslut så lossnade det! Konserten gick jättebra och alla sjöng så fint.

Efter konserten, när vi kom tillbaka till församlingshemmet åt vi middag. Och efter middagen spelades det apelsintennis (inte att rekommendera om man står i närheten av ett bord fullt med glas...) och sen var det öldags! Vi lekte lära-känna-lekar, där vi ställde påståenden följt av pekningar på den man trodde det stämde bäst in på. Sedan gissade vi mellannamn och våra föräldrars yrke. Lördagsmys med N.U.K! Vi gick vidare till en restaurang som låg tre meter från vandrarhemmet "Villa Villekulla". Där satt vi och pratade och skrattade och drack öl tills det stängde och lite efter det till och med. Det var så härlig stämning!

Söndag: Sista dagen... Jag var rätt depp. Det var dags att åka hem till Krillehôla igen. Jag tog sällskap med några stycken till busshållplatsen i Hjo så att vi kunde ta oss till Skövde där våra tåg åkte ifrån. En efter en försvann alla till det bara var Johan och jag kvar. Mitt tåg gick innan hans och när jag klev på tåget kände jag mig bara ledsen. Jag saknar redan alla för det var så härlig stämning under hela helgen. Det enda jag kunde känna att jag saknade hemma var min sköna säng. Annars kändes det bara jobbigt att rulla hemåt. Så nu sitter jag i min säng efter att ha joggat i spöregn med Händels Messiah i öronen och önskar att det kunde bli 18 november och att jag var i Örebro en hel helg igen med allihop.

"Jag har förlorat min Hjoskuld" Och jag gillert!

/MargitIngegerd